Fan, den här dagen blev inte som jag tänkt mig. Känslosam till max och grymt jobbig. Att ta tag i jobbiga saker, och göra sådant man egentligen är rädd för kostar mycket energi. Nu känner jag mig helt tom inombords, huvudet väger ett ton och alla tårar är nog slut....
Trots detta känner jag en liten gnutta hopp i mig, för att jag följt mitt hjärta. Något har jag lärt mig av all skit jag gått igenom, och det är att kroppen belönar mig lite, lite grann när jag lyssnar på mitt hjärta och mina känslor.
Mitt dilemma är ju som vanligt att jag vill att alla jag tycker om skall vara glada och må bra samtidigt. Något jag aldrig hittills lyckats med. Tyvärr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar