Jag är i en bubbla

Första veckan efter operationen var ett rent helvete.

Smärta, smärtstillande, drogad, noll aptit, illamående, svagare, svagare...osv.

Men nu, tolv dagar efter själva massakern, känner jag mig rätt okej. Efter omständigheterna.

Jag är passivare än en död sill, rastlös men jättetrött. Jag är så sjukt nyfiken på hur min fot ser ut där innanför det stora bandage-paketet, måste anstränga mig för att inte slita av det.

Just nu vill jag bara att tiden ska gå, på fredag har halva tiden med gipset gått & på måndag ska jag ta bort stygnen så då får jag äntligen se lite resultat!

Jag lever verkligen utanför verkligheten, i min egen lilla cp-bubbla.

Nej, jag håller inte alls på att bli koko av det här overkliga tillståndet....