Helg!

Så blev det fredag igen. Förra fredan satt jag på ett trevligt indiskt hak i New York med arbetskamraterna. Känns redan som en evighet sen.

Vi hann med en hel del snack om allt möjligt på resan, inte bara jobbsnack. En dag handlade samtalet om begravningar. En i gänget berättade om en anhörig som bestämt sig för att, när denne dött, inte ha någon form av begravning över huvud taget. Så blev det också. Bara död och sen inget mer med det. Låter ganska bra i mina öron. En annan i gänget menade att det är helt upp till efterlevande att bestämma hur begravningsceremonin skall utformas. En annan vanlig tanke är ju att man följer den avlidnes önskan, spelar musik som denne tyckte om osv. Vilket är rätt?

Jag gillar nog det första alternativet mest, att visa uppskattning och tacksamhet till människor så länge de är i livet. Allt man gör efter det är till för ens egna (dåliga)samvete, eller? En egoistisk handling är det i alla fall, det där med begravningar. Huvudpersonen har inte mycket glädje av det...