Nej!

Tittade ut genom fönstret i morse och såg detta. En grymt upplyftande syn. Så grått, deppigt och väldigt söndagsaktigt.

Känner mig ganska nerslagen för tillfället. Alltför många uppbrott i min närhet på alldeles för kort tid. Jag försöker tänka positivt och se meningen i allt, men det jobbiga börjar så smått komma ifatt mig. Igår kom det bara över mig, hela jag blev tung och totalt orkeslös.

Vad är det som händer med alla just nu? Krisar alla i min närhet, eller är det en naturlig utveckling av något, något som vi förstår senare när det värsta lagt sig?

Hur det än är beskaffat, så är det tungt och jobbigt just nu. Jag vill vara hos alla som jag tycker om, men känner att jag inte riktigt räcker till. Känner mig lite tom, har inte riktigt något att ge någon för tillfället....

För mycket av allt.