Jag lyssnar på gammal Winnerbäck och blir alldeles tankfull. Ja, mer tankfull än i vanliga fall. Så bra det var, den där avskalade naiva grejen han körde då. Det får mig att färdas tillbaks till Beddingesommar, i uterummet. Sommarkväll, te, kattungar. Jag är väl sexton år då, en helt annan person. Men ändå så lik. Tid är en konstig sak!
Ute är det snöigt värre, jag trotsade stormen och stack och gymmade utan S innan. Det var skönt och välbehövt. Jag svettades och lyssnade på Accept. Gött!
Jag känner mig väldigt förvirrad, både i hjärtat och hjärnan. Vänder och vrider alla tankar femtioelva varv, sen ut och in och rätt igen. Kommer inte fram till något, bara runt till starten igen. Jag borde få medalj i grubbel.
Så nu sitter jag här och ska göra det dagliga valet. Gå och lägga mig i tid, eller gå över tröttgränsen och bli pigg igen och vara vaken alldeles för länge.....Även om jag är en morgonmänniska, tänker jag alltid lite klarare tankar på natten. musiken blir lite bättre, pysslet man tar sig an blir lite mer kreativt. Antagligen på grund av känslan att jag är lite mer ifred på natten än på dagen. Allt sover.
Ja, hur det än blir så önskar jag mig själv och alla andra en skön sömn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar